A Quiet Place Recension

Produktionsår 2018
Betyg GGGG+
Namn A Quiet Place
Genre Thriller/Skräck
I Skrivande stund På DVD/BluRay
Skådespelare Emily Blunt, John Krasinski och Millicent Simmonds
Regissör John Krasinski
Längd 1h 30min
Det är inte bekräftat vart varelserna kom ifrån, men förutsättningarna på jorden har ändrats… För att överleva mot de livsfarliga bestarna och inte gå en säker död till mötes, så måste alla levande varelser på jorden vara helt ljudlösa. I den här miljön så får vi möta en familj som har funnit ett sätt att överleva de fasansfulla varelserna samtidigt som de försöker leva ett så normalt liv som möjligt…
Riktigt bra film!

Jag visste inte så mycket om ”A Quiet Place” innan jag såg den.
Det enda jag tänkte inför visningen av filmen var att det kändes som ett intressant upplägg, och att det skulle bli roligt att se en film som då antagligen skulle vara (nästintill) helt utan dialog(?).
Däremot så visste jag sedan tidigare att Emily Blunt och John Krasinski var ett par i verkligheten och jag var intresserad av att se hur den kemin skulle överföras till deras karaktärer i filmen.
Nu efter ha sett ”A Quiet Place” så kan jag gladeligen meddela att både tystnaden i filmen och kemin mellan skådespelarna/skådespelerskorna fungerade galant!

”A Quiet Place” var en mycket välspelad film som utnyttjade sina förutsättningar på ett briljant vis.
Vissa vändningar i ”A Quiet Place” kändes riktigt unika och det var längesen som jag blev så överraskad av en films tonskiftningar och vändningar som jag blev av ”A Quiet Place”.
Huruvida kemin mellan herr och fru Blunt-Krasinski bidrog är ju svårt att säga. Men skådespeleriet mellan dem och de övriga i filmen var helt oklanderligt, och det var stunder där det verkligen kändes som att detta scenario lika gärna skulle kunna ha utspelat sig på granngården där jag bor.
Även skräckmomenten var väl utförda och det var väldigt skönt att filmskaparna inte valt att ta den ”lätta” vägen med ”bullriga” eller ”plötsliga” ljudeffekter i den annars tysta miljön. Utan upplösningar till väl utförda planteringar avlöste varandra med stor precision och timing, och allt kändes så enormt naturligt.

Så varför blev det ”bara” 4st starka G:n, och inte en femma efter alla dessa lovord?
Jo, för att även om allt var så kanon som jag beskrivit ovan så hade jag tyckt att det hade varit roligt om filmens perspektiv hade varit lite bredare. Jag hade till exempel velat se lite mer av vad som hänt i resten av staden/staten/landet när varelserna dök up.
Det hade även varit intressant att få veta lite mer om hur de dök upp, men dessa två punkter är en bagateller i en annars väldigt bra film.

Även om jag skulle kategorisera ”A Quiet Place” som en skräckfilm så var det ändå kärlek och föräldraskap som var filmens genomgående budskap, och det var just den blandningen mellan skräck och handling/stämning som gjorde filmen så bra.

Vad tyckte ni om ”A Quiet Place”? var det en skräckfilm eller en film om familj/kärlek för er?
Kommentera gärna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *