Avengers: Endgame Recension GGGGG

Det har bara gått någon månad sedan Thanos knäppte med fingrarna och i och med det utplånade hälften av allt liv i universum.
Hjältarna som överlevt beslutar sig för att med en sista gemensam kraftansträngning leta upp Thanos för att tvinga honom att ställa allting till rätta…
En riktigt fin fortsättning av ”Avengers: Infinity War”!

Nästan 11 år har passerat och hela 22 filmer har producerats sedan Marvel drog igång sitt filmuniversum. FIlmbolaget har från första början antytt (till en början lite försiktigt) att de siktade på ett universum där huvudkaraktärerna från de olika franchiserna skulle mötas i gemensamma filmer precis som i serietidningarna.

Precis som i ”Avengers: Infinity War” så startar den här filmen direkt och för oss in i handlingen på en gång utan någon direkt inledning eller introduktion. Förutom att de överlevande i Avengersgruppen ska försöka ställa allting till rätta, så försöker de även att acceptera det som hänt och gå vidare med sina liv, ut ifall att deras uppdrag skulle misslyckas. De konflikter som slet gruppen åt olika håll innan händelserna i Infinity War ligger och kokar under ytan, och att lita på varandra blir extra svårt efter den enorma förlusten mot Thanos.
Detta är egentligen utgångsläget för våra hjältar när den fjärde Avengersfilmen startar.

En utav de sakerna som jag gillade med den här filmen var att det var enormt mycket fokus på handling, dialog och karaktärsutveckling. Många utav karaktärerna som vi får följa i den här filmen har ju redan existerat i MCU (Marvel Cinematic Universe) ett bra tag. Men trots detta så kändes det inte bara som upprepning utav gammalt material, utan de karaktärerna som varit med tidigare fick verkligen utrymme att utvecklas tillsammans med de lite nyare tillskotten vilket kändes väldigt skönt.
Skådespeleriet var riktigt bra ifrån samtliga (både från de nyare karaktärerna och de mer etablerade karaktärerna) och det känns verkligen som att skådespelerskorna/skådespelarna har levt med sina karaktärer (ungefär på samma sätt som marvelfansen) och att de vet precis hur de ska gestalta dessa.
Samtidigt så finns det ju alltid en rädsla i den här typen av filmer för att actionscenerna ska ta alldeles för mycket fokus, där både längden på ”slutstridsscenen” och belägget för att den ens ska äga rum uteblir. Men så upplevde jag det inte alls, utan actionscenerna var välgjorda och genomtänkta där jag, personligen fann mig sitta på spänn hela filmen igenom. Att filmen var 3 timmar kändes inte av alls, utan den upplevdes snarare som 2 timmar och 15 minuter på sin höjd.

”Avengers: Endgame” är en riktigt bra film och en värdig uppföljare till ”Infinity War” och 5G är absolut givna. Självklart så har filmen svagare sidor där framför allt filmens upplägg ger upphov till ett par logiska luckor som inte går att bortse ifrån. Men samtidigt så genomförs allt med en sådan finess och fingertoppskänsla att jag faktiskt inte bryr mig om de frågetecknen som handlingen lämnar efter sig. Att jag fick åka den emotionella berg- och- dalbana som ”Avengers: Endgame” förde mig igenom är jag bara enormt tacksam för.

Podcastavsnitt kommer inom kort!
Klicka här om ni vill läsa/lyssna på min recension av: Captain Marvel
Klicka här om ni vill se/läsa min recension av: Avengers: Infinity
Klicka här om ni vill se/läsa min recension av: Avengers: Age of Ultron
Klicka här om ni vill se/läsa min recension av: Captain America: Civil War
Klicka här om ni vill se/läsa min recension av: Thor: Ragnarok Klicka här om ni vill se/läsa min recension av: Spider-Man: Homecoming

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *