DVD Recension The Way Way Back GGGG- (inkl video)

The Way 4

Produktionsår 2013
Betyg GGGG-
Namn The Way Way Back
Genre Drama
I Skrivande stund På DVD
Skådespelare Liam James, Steve Carell och Toni Collette
Regissör Nat Faxon och Jim Rash
Längd 1h 40min

Duncan är en blyg 14 årig kille, som har gått med på att spendera sommaren med sin mamma och hennes nya kille Trent. De ska bo i Trents sommarstuga som han lovar är ”helt idyllisk”, men skenet kan bedra och Trent är inte den trevligaste av sällskap… Av en ren slump så träffar dock Duncan surfarkillen Owen, en avslappnad snubbe som gillar livet och lever efter måttot att gå sin egen väg. Owen tar Duncan under sina vingar och sakta men säkert så utvecklas Duncan på ett sätt man bara kan göra i riktiga vänners sällskap.
Den här filmen slog verkligen an en nerv i mig.

Jag hade gått förbi den här filmen många gånger i videohyllan, men aldrig blivit imponerad av vare sig omslaget eller texten på baksidan. När sedan flera vänner sett och rekommenderat den slog jag dock till och hyrde den. Jag köpte den direkt efteråt och såg om den med min fru, som också gillade den skarpt!

I rollen som osäker mor, som inte riktigt vet hur hon ska kommunicera med sin son, ser vi Toni Collette. Hon gör en liknande roll som i ”Sjätte Sinnet”, och hon gör det bra.
Den ganska överlägsna och otrevliga pojkvänskaraktären spelas av Steve Carell och det är lite extra kul att se honom i en mer seriös roll. Duncan spelas av Liam James och även han gör det jättebra, jag kände verkligen för/med hans karaktär under hela filmen.

Filmen i sig är kanske inte nyskapande eller unik, men jag gillade den. Man kanske skulle kunna utveckla historien lite mer på vissa ställen, men överlag så tycker jag att ”The Way Way Back” har en del viktiga poänger. Att människors beteende inte alltid är helt svart eller vitt, var något som de verkligen lyckas förmedla filmen igenom.
Jag kunde stundtals känna igen mig något i Duncan, och jag tror att det kanske var därför som filmen tilltalade mig så mycket som den gjorde. Att jag kände igen känslor från min egen tonårsperiod bekräftade också för mig att filmen var trovärdig.

Som sagt, ”The Way Way Back” är inget kurdinariskt mästerverk, men det är en feel-good-film som verkligen sätter an en härlig ton i hela kroppen.

THE WAY, WAY BACK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *