Recension 12 Years a Slave GGGGG- (inkl video)

12 years a slave 1

Produktionsår 2013
Betyg GGGGG-
Namn 12 Years a Slave
Genre Drama
I Skrivande stund På Bio
Skådespelare Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender och Lupita Nyong’o
Regissör Steve McQueen
Längd 2h 10min

Detta är den sanna historien om Solomon Northup. En fri man som år 1841 bor i New York med sin fru och deras två barn.
När Solomon en dag reser till Washington i affärer, raseras hans liv;  drogad och  kidnappad förs han till en budgivning där han säljs som slav.
Hans öde är inte längre hans eget… han är nu någon annans egendom.
Wow vilken dränerande, men superbt bra film!

Det första som slog mig i ”12 Years a Slave”, var de otroliga rollprestationerna. I rollerna ser vi bl.a Chiwetel Ejiofor som den varma och kärleksfulla Solomon, Michael Fassbender som den hänsynslöse plantageägaren Edwin Epps och Lupita Nyong’o som slavinnan Patsey. Lupita Nyong’o gör för övrigt sin långfilmsdebut i och med den här filmen, och vilken debut sen!
För att inte ”spoliera” filmen vill jag bara nämna att vi i övriga roller ser bl.a Benedict Cumberbatch, Brad Pitt, Paul Giamatti och Paul Dano. Så det var en väldigt stark cast och alla briljerade verkligen.

Det andra som slog mig med filmen var att den var väldigt hård och hemsk. Självklart innehåller de flesta filmer som berör slaveriet obehagliga scener, men i ”12 years a Slave” drogs man som åskådare verkligen ned i slaveriets helvetiska värld på ett sätt som berörde mig djupt!

Gällande filmens upplägg så tyckte jag att själva twisten; att Solomon från början är fri och sedan blir slav genom kidnappning, var väldigt stark och fick mig att associera till den människohandel som tyvärr pågår än idag…

Fotot var också snyggt och man vågade ta sig tid med att stanna upp i karaktärernas tankar på ett väldigt smakfullt vis.
Hans Zimmer stod för fantastisk filmmusik, och det var inte det gamla vanliga stråkpaketet med sliskiga ackord, utan den innehöll allt från konstiga synthljud till gospelnummer som verkligen kändes ”old school”.

Varför får då filmen ett ” – ” ? Jo, för att hur fenomenalt allt än var, så var filmen oerhört tung och hemsk mer eller mindre rakt igenom. Jag hade gärna velat ha ett litet vattenhål någonstans på vägen, där jag som åskådare kunde ha fått andas ut i ett par minuter. Men samtidigt fanns det kanske en mening med att inte ge publiken den ynnesten… Kanske var det just tack vare filmens konstanta psykiska press som jag blev så berörd. Solomon var slav i 12 år. Jag var tvungen att titta på i 2 timmar…

En sak är i alla fall säker:
Jag ska definitivt bekanta mig mer med regissören Steve McQueens äldre filmer. ”Shame” och ”Hunger” står på tur 🙂12 years a slave 2

4 svar

  1. Alltid dessa minus! 😛
    Tycker att det är intressant att se vilka filmer som du ger högt betyg – alla är dramafilmer! 🙂

    Nåja, god fortsättning på bloggåret – hoppas att vi får se den första GGGGG+ i år!

    1. Hahahaha! Ja det har jag inte tänkt på men det kan stämma 🙂
      Det är viktigt med plus och minus, det skiljer (nog) ganska mycket mellan en GGG- och en GGG+ tror jag.
      God fortsättning och det hoppas jag med 🙂 föresten så provad jag en julöl som hette Nisse… den var sådär tycker jag 🙂

  2. Jag förväntade mig nog mer av den här filmen. Jag tyckte stundtals att den var ganska seg men jag är imponerad över både Fassbender och Ejiofor!

    1. Ok, jag förstår, jag tycker att tempot var skönt just för att man vaggades in i stämningen/ångesten 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *