Ethan Wate bor i en liten stad, går i en liten skola, i en liten klass och han vill inget hellre än att komma därifrån. Allting förändras när det börjar en ny tjej i hans klass: Lena av släkten Duchannes. Tycke uppstår mellan de båda, men saker och ting kompliceras en aningen då det visar sig att hon bär på en mörk hemlighet och att ryktena om att hennes släkt är en häxsläkt inte är helt osanna…
Ytterligare en tonårsfilm med fantasytema…den var inte det sämsta jag sett i den här genren, men vad betyder det egentligen? Läs mer →

Percy Jackson och hans vänner är tillbaka. Den här gången åtar de sig uppdraget att ”få tag på det gyllene skinnet”, med målet att rädda världen.
Filmen hade kanske fungerat för mig om jag varit 12 . Nu blev den lite pinsam.

Detta är alltså uppföljaren till “Percy Jackson & the Lightning Thief”, som kom 2010. Man har bytt regissör till Thor Freudenthal, som tidigare har regisserat bl.a. “Hundpensionatet” och “Diary of a Wimpy Kid”.

Den här filmen var dålig. Handlingen var långdragen och seg trots att den överösts med en hel drös specialeffekter. Filmen kändes överlag  (precis som sin föregångare), väldigt mycket som en barnfilm. Helt enkelt rätt tramsig.

Som en parantes tycker jag att det är ganska kul att jämföra Percy-filmerna med en annan film-serie i samma genre som kom ungefär samtidigt, nämligen ”Clash of the Titans” och uppföljaren ”Wrath of the Titans”.
Titans-filmerna är nämligen så mycket bättre och har inte alls samma barnfilmskänsla som båda Percy-filmerna har. Dessutom tycker jag att ”Percy Jackson, The Sea of Monsters” har inspirerats lite väl mycket av ”Wrath of the Titans” (som kom för ett år sedan), gällande handling och upplägg.
Enligt mig är alltså Titans-filmerna ett bra mycket bättre alternativ för den som är sugen på lite ”grekisk mytologi + Actionfilm”. 🙂 

Efter att hennes mamma försvunnit får Clary reda på att hon är dotter till en Shadow Hunter.
Hon får även reda på att hon bär på hemligheten till mänsklighetens överlevnad…
Detta var den sämsta blockbusterfilmen jag sett på länge…fy !”#€…

Nyinspelningen av “Karate Kid” och “Hamilton” (med peter Stormare) är två andra filmer som är regisserade av Harald Zwart. Om de är bra eller dåliga får ni avgöra själva.

Om “Mortal Instruments: City of Bones” var bra eller dålig vill jag gärna avgöra åt er.
Det största problemet med den här filmen är att man har försökt att trycka in alla moment som fantasyfans gillar. I en och samma film har man tryckt in:
Triangeldrama, den töntiga killen som är bästis med Clary (och hemligt förälskad…) och den mystiske, tystlåtne Shadow Huntern Jace (som självklart fattar tycke för Clary)…
Varulvar som hatar vampyrer och tvärtom…
Demoner, trollkarlar och änglar…
Portaler till andra universum…
Anknytningar till allt från Germanska runor till Johann Sebastian Bach…
Bakar man ihop allt detta till en film som saknar hjärta/hjärna, som man vill ska slå igenom precis som Twilight-böckerna så får man “Mortal Instruments: City of Bones”

Den här filmen var så spretig och intetsägande att det var svårt att göra en bra bedömning av skådespeleriet. Vissa av skådespelarna är duktiga och ibland så sken det igenom. Men oftast så kändes karaktärerna mest som poserande modeller som levererade sina repliker.
Effekterna var sådär och det var liksom inget unikt någonstans, utan allt kändes som att man sett det tidigare. I t.ex “Stargate” eller “Twilight 2”.

Nej detta var ingen hit, jag trodde att den här filmen skulle vara riktad åt alla över 15. men såhär i efterhand kändes det mer som en “tjejfilm” för alla under 15.