Alex Wyler jobbar som arkitekt i Chicago och bor en bit utanför staden, i ett hus vid en sjö.
Kate Forster har nyligen flyttat ifrån samma hus och lämnade då ett brev till den nya hyresgästen, som blir början på en romans. 
Att träffas visar sig dock vara svårare än väntat, då deras nutider är 2 år ifrån varandra!
En ganska förutsägbar men mysig film. Läs mer →

Den Amerikanska presidenten Andrew Shepherd befinner sig mitt i beslutsprocessen angående ett viktigt miljörelaterat lagförslag.
I samband med detta träffar han en engagerad lobbyist och det dröjer inte länge innan kärleken ligger i luften. Men kärlek och politik visar sig vara en hopplös kombination…
Detta är en “feel good” film på alla sätt och vis. Den blir kanske lite sliskig ibland,
men det gör ingenting!

Regissören till den här filmen heter Rob Reiner och han har bland annat regisserat “På heder och samvete”, som är en riktigt bra film med bl.a Tom Cruise och Demi Moore.
“The American President” håller inte samma klass som den ovannämnda filmen, men är ändå helt ok!

Det första som slår mig är att den här filmen måste ha varit en stor inspirationskälla för skaparna av den grymma serien “Vita Huset” (“West Wing”). Miljöerna, karaktärerna, musiken och scenografin är mer eller mindre identiska, men jämfört med serien känns filmen lite blek och klen.
Däremot gillade 80-talsnörden i mig att hela filmen var pompöst inlindat i smäktande “dur-add9-stråkar”:)!

Skådespeleriet var helt ok och kändes äkta.

Så om man vill se en söt, romantisk film där smörig musik blandas med visa ord från Presidenten (som för övrigt spelas av Martin She… NEJ! Michael Douglas), då ska man se “The American President”. Den fungerade i alla fall för mig!

Ett bröllop i Italien spårar ur på värsta möjliga vis och det ligger allt annat än kärlek i luften.
Åtminstone inte till en början…
Den här filmen var sådär.
Det var inga logiska luckor och därav det “höga” betyget.

Susanne Bier har förutom “Bröllop i Italien/Den skaldede frisør” regisserat filmer som “Hämnden” och “Things we lost in the fire”. Och efter att ha sett två st riktigt bra danska filmer (bl.a just “hämnden” men även filmen “Jagten“) var jag ganska pepp på att se “Bröllop i Italien/Den skaldede frisør”.

Jag blev dock ganska besviken.

Den här filmen kändes förutsägbar och karaktärerna kändes rätt så stereotypa.
Trots att karaktärerna brottades med individuella problem och inre “demoner” så kändes allt ganska ytligt och oäkta. Ibland så glimmade det till i form av medelmåttigt skådespeleri och ett ok manus, men ofta så förstod man exakt vad som skulle hända långt i förväg.

En annan negativ sak med filmen är klippningen, jag upplevde de som störande. Det var som att man tagit bort något ögonblick här och där och det kändes därför som att filmen “hackade” eller “hoppade över” ett par sekunder då och då. Jag vet inte om det var ett konstnärligt medvetet val, eller om det faktiskt var så att någon missat något, men jag upplevde det som grymt störande.

Som sagt: Eftersom att filmen inte hade några riktiga logiska luckor så får den GGG- och sitter man hemma en regnig höstdag och deppar kanske den här filmen kan vara något.