| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | G+ |
| Namn | Curse of Chucky |
| Genre | Skräck |
| I Skrivande stund | På DVD |
| Skådespelare | Fiona Dourif, Brad Dourif och Jennifer Tilly |
| Regissör | Don Mancini |
| Längd | 1h 20min |
Chucky löper återigen amok i ett hus där ingen fattar någonting.
Inte riktigt min typ av film nej… Läs mer
| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | G |
| Namn | Insidious Chapter 2 |
| Genre | Skräck |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Patrik Wilson, Rose Byrne och Ty Simpkins |
| Regissör | James Wan |
| Längd | 1h 40min |
När Josh Lambert var liten så var hans föräldrar övertygade att han var besatt av onda övernaturliga andar. Nu har Josh vuxit upp och bildat en egen familj men det dröjer inte lång tid innan konstiga saker inträffar…
Hur kan regissören av “The Conjuring” gå från den filmen till det här??? Läs mer
| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGG+ |
| Namn | The Conjuring |
| Genre | Skräck |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Vera farmiga, Patrik Wilson och Lili Taylor |
| Regissör | James Wan |
| Längd | 1h 45min |
Herr och fru Warren jobbar med att utreda paranormala fenomen.
En dag tar de sig an ett fall, som känns som vilket annat fall som helst; en familj i sitt nyköpta hus upplever märkliga saker. Det visar sig dock ganska snart att det här är det värsta som paret Warren någonsin ställts inför…
En film med klara brister, men skräckmomenten fanns där. Läs mer
| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGGG |
| Namn | World War Z |
| Genre | Action/Skräck |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Brad Pitt, Mireille Enos och Fana Mokoena |
| Regissör | Marc Forster |
| Längd | 1h 59min |
Gerry Lane har fått i uppdrag att finna källan till en utav de värsta epidemier som världen råkat ut för. Människor som kommer i kontakt med smittan riskerar att förvandlas till Zombies inom ett par sekunder och ingen vet hur det startade…
För mig så fungerade inledningen av World War Z fantastiskt bra!
Tyvärr tappar dock filmen i kvalitet allt eftersom…
Filmen är är regisserad av Marc Forster som bland annat regisserat “Quantum of Solace” och “Flyga Drake”. Dessa skiljer sig vida åt gällande kvalitén, QOS är mindre bra och FD nästintill perfekt, så jag visste inte vad jag hade att vänta av Worlds War Z.
Men filmen inleder starkt!
Karaktärerna fångar mig och jag sitter som på nålar efter bara ett par minuter. Skådespeleriet är bra och det är kul att se Brad Pitt i den här typen av film.
Även skräckmomenten är lysande och de varvas dynamiskt med sköna pauser, så att vi i publiken får en chans att pusta ut.
Sen händer något. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men det känns som att det blir en annan typ av film. Orealistiska inslag tar över handlingen och det blir lite mer “alldaglig action” utan djup, av alltihop.
Filmen kommer igen ganska bra mot slutet, men då är det för sent för att jag ska få tillbaka den fantastiska känslan som infann sig i början av filmen.
För mig har filmen ändå ett samlat underhållningsvärde som gör att betyget blir rätt högt.
Den är helt klart sevärd, även om magin kommer och går.
| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGG+ |
| Namn | The Call |
| Genre | Thriller |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Halle Berry, Abigail Breslin och Michael Eklund |
| Regissör | Brad Anderson |
| Längd | 1h 30min |
Jordan Turner (Halle Berry) är en mycket rutinerad telefonist på 911:s larmcentral. En dag blir hon inblandad i en tragisk händelse där en ung flicka mördas. Hon klandrar sig själv och väljer att sluta med sitt jobb. Istället börjar hon utbilda nya larmoperatörer. Allting rullar på, tills hon en dag återigen tvingas ta ett samtal… ett samtal som är skrämmande likt hennes senaste…
Här har vi en helt ok film med fungerande skräckmoment och bra skådespeleri. Ändå är den långt ifrån felfri.
“The Machinist” (en bra film!) måste väl vara Brad Andersons mest kända regiinsats och trots att “The Call” är i en annan genre så har han lyckats rätt bra även med denna.
Skådespeleriet är också bra och Abigail Breslin sticker verkligen ut på ett positivt sätt.
Filmen är spännande och innehåller bra skräckmoment. Den har en nerv och intensitet rakt igenom.
Med det sagt så måste man ändå acceptera att karaktärernas val inte alltid är de mest logiska, men så är det ju i de flesta skräck/Thrillers…
Det som verkligen drar ned filmens betyg är att det förekommer ett par regival som luktar riktig “B-skräckis”, t.ex. valet av bakgrundsmusik i form av dubbstep/club. Den bidrar till att filmen känns mindre realistisk. Sen så slirar även manuset iväg på ett par ställen, med riktigt klyschiga repliker.
Men allt är, som sagt, inbakat i en angenäm förpackning, så helhetsintrycket blir inte så lidande av de ovannämnda bristerna.
Sju personer vaknar upp, instängda i en labyrint av kubformade rum.
Tillsammans försöker de besvara frågorna: Vem har satt oss här? Vad är detta för ställe? och den viktigaste frågan: Hur tar vi oss ut levande?
“Detta lät ju kul”, tänkte jag när jag läste på omslaget. Tyvärr så var det inte häften så spännande som det lät….
Filmen är regisserad av Vincenzo Natali, som senare även regisserat t.ex. “Brainstorm” och “Splice”.
Rollerna spelas av bl.a. Maurice Dean Wint, David Hewlett, Nicole De Boer och Nicky Guadagni.
Jag hade hört att “Cube” skulle vara psykadelisk och framför allt, att den skulle få mig som åskådare att tänka. Jag hoppades därför på något i stil med filmer som “The Saw” och “Se7en”, men den här filmen spelade i en helt annan liga…
Kort och gott så kändes den “B”. Varken miljöer eller dialoger upplevdes speciellt genomarbetade. De kändes ihopslängda, utan vare sig kärlek eller känsla.
Även skådespeleriet var bristfälligt. De spelade över så pass mycket att det faktiskt ibland blev genant att titta…
Iden som filmen bygger på är bra, men p.g.a. ovan nämnda orsaker så blir det bara pannkaka av allt ihop. Ni vet själva hur det känns när man står med en film där upplägget låter lovande, men som sedan visar sig vara en riktig kalkon!
Om jag hade sett den när den kom 1997, så hade jag kanske haft en annan uppfattning, jag är väl medveten om att filmer kan växa ur sin tid. Men efter att ha sett den för första gången idag, så kan jag inte med gott samvete ge den mer än 1 av 5 G:n.
En pappa flyttar med sina två barn till ett hus i South Carolina för att “börja om”.
Efter ett tag så märker alla i familjen att någonting inte är som det ska…
Den här filmen var inte bra, det kanske jag skulle anat redan efter att ha tittat/läst på omslaget.
Filmen är regisserad av Luiso Bardejo som är känd för att ha regisserat spanska kortfilmer.
Huvudrollerna spelas av Kevin Costner, Ivana Baquero (“Pans Labyrinth”) och Samantha Mathis (“Broken Arrow”)
Filmen inleds med att familjen kommer till sitt nya hus och tempot är ganska segt, men det händer ändå en del saker som man som åskådare hoppas på att de ska återknyta till senare i filmen. Efter ungefär 9 min inträffar dock något som gör att man verkligen inser vilken typ av film detta kommer att bli… När 2/3 av filmen passerat så tittar jag på klockan, det känns som att man inte har kommit någonstans i handlingen, istället har det inträffat fler mystiska saker och jag börjar tvivla på att de kommer att lyckas med att knyta ihop detta på ett bra sätt.
När filmen väl tar fart de sista 20 minutrarna, så är produktionen väldigt smaklöst utförd. Effekterna känns trötta och det blir nästan lite “kalkon” över det hela.
Efter att filmen är slut, så känns det inte som att jag har fått ut någonting utav den.
Det kan ju vara så att den riktar sig till en yngre publik, men jag tror inte att jag gillat den som 13 åring heller.
Anledningen till det “höga” betyget är i detta fall, att vissa insatser ändå var helt ok: Kevin Costner var stundtals ganska övertygande som vilsen singelpappa och musiken satte ibland an en viss stämning i filmen.
Men överlag så var regin, manuset, skådespeleriet och effekterna under all kritik!
